Många tankar

Kom ganska nyligt hem från en promenad med hunden och systeryster. Hamnade på en stor sten där vi suttit och pratat om allt mellan himmel och jord samt avnjutit en stor chokladkaka under tiden. Mysigt såhär i sensommar värme, för det var faktiskt riktigt skönt ute. Många tankar far runt i huvudet så här på kvällarna, tankar som för en tillbaka i tiden då allt bara var ett enda stort kaos. Vad är det som gör att man egentligen överlever och fungerar som den relativt normala personen man är idag efter allt som hänt i livet? Min räddning heter nog Markus, men jag vet att det är även min egen styrka som tagit mig dit vart jag är idag. Man skall aldrig glömma sin egen styrka och tro att det är för någon annans skull man lever sitt liv.

Ikväll har vi tänkt mycket på mamma. Hon är rätt ensam, trots sin stora familj. Vi försöker så gott vi kan, men det är inte nog. Hon borde egentligen ha hur många som helst som bryr sig, men istället är det tvärtom. Jag tror hon känner sig bortglömd och det gör ont i mig. Jag blir så förbannad, hur har man hjärta att inte bry sig om sitt kött och blod?

Nu blir det att krypa in tätt intill M och sova nån timme innan lilla älsklingen vill vakna för mat.