Har packat det mesta som går att packa ner nu. Bara allt jag behöver under helgen som inte har packats. Jag är livrädd men ändå otroligt förväntansfull, har en gång testa på att bo själv. Det varade i 3 månader (om ens det...) och då hade jag ju bara mig själv att tänka på. Nu har jag Emmy. Det är jag glad för, för annars vet jag inte om jag lyckats ta mig igenom allt som händer. Hon är den som får mig att kliva upp om mornarna, för tro inte att mitt liv är en dans på rosor bara för att det var jag som tog beslutet att gå. Inombords är det ett ständigt uppror, jag kan inte sitta stilla för jag vet att jag bara tänker en massa, jag vill egentligen bara försvinna ner under täcket och aldrig öppna persiennerna. Vill egentligen fly från livet just i detta nu. MEN Emmy är min drivkraft och trots dåliga dagar tillsammans så är det dom fina stunderna vi har som får mig att se framåt. För jag VET att det här är ett bra beslut för mig. Kan tänkas själviskt, men så är det. Hela mitt liv har jag levt andras liv, ja hela historien bakom det orkar jag inte ens dra men ni som vet ni vet.
Måste än en gång skriva om mina underbara nära och kära. Varje dag slås jag av vilken enorm vänskap som finns bland er därute, jag hoppas ni förstår hur mycket ni betyder för mig. Allt ni gör är stort!
Lite tankar såhär på kvällskvisten, Hoppas på en bra helg, det kommer den nog bli! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar