Kan inte förmå mig att gå och lägga mig. Hör hur min fina ligger snarkar lite lätt i sängen, lotta på bråkmakaragatan går varm uppe i lillans rum och det får den göra, hon sover så mycket bättre med cd spelaren på. Jag njuter av lugnet, längtar till morgondagen. Hoppas det inte är så kallt ute så vi kanske kan leka lite på gården. Lite skönt är det ändå att veta att jag är ledig från jobb, men ändå så kryper det i kroppen på mig då jag vet att det är 3 långa månader med ovisshet och inre stress av att aldrig veta vart och när man ska jobba. Ja vilket tjat, jag vet.

Har ju fått veta att jag har nån slags cellförändring på livmodertappen, det var testerna som gjordes för ett tag sen efter en hemsk upplevelse som jag inte har fått någon förklaring på. Men iaf, jag har senaste tiden haft mycket mer mensvärk än jag förr haft, så pass att jag måste gå på värktabletter från det att den börjar OCH den har blivit rikligare än förr. Nu vet jag inte om det kan ha att göra med det dom såg på testerna, man blir ju smått orolig. Men jag skulle inte återkomma förrän om 6 månader, känns ju rätt länge OM det skulle vara något allvarligare...men enligt dom kan det vara cystor som läker av sig självt...kul...ja det är ju sånt här man sitter och klurar på i sin ensamhet. Därför hatar jag att vara ensam, man tänker så onödigt mycket på dumma saker. Godnatt.