Såja, en alvedon supp och lite (mycket) vaggning i famnen så fick jag henne att somna. Några utbrott i famnen som jag fick krama bort, men usch så mycket tårar det har kommit från henne ikväll. Hon vill verkligen vara nära heeeela tiden.
Nu kan ja pusta ut och lägga mig raklång i soffan och invänta M.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar