Lilla mamma

Nu har det varit några intensiva dagar med mycket tankar och känslor. Det började i måndags då jag fick samtal från boendet där mamma är på. Hon hade blivit sämre efter cytostatika behandlingen hon varit på under förra veckan, spytt massvis, varit sängliggandes och näst intill okontaktbar. Dom vart oroliga över den snabba försämringen efter behandlingen, men mamma piggnade till såpass att hon kunde få i sig mat och sina medeciner med lite hjälp. Men fortfarande så är läget rätt ostabilt, hon har kännt av bröstsmärtor vilket hon inte haft på väldigt länge och detta trots medecinerna hon tar mot just hjärtat, detta oroar oss alla. Tänk om detta är kroppens sätt att visa att den ger upp? Mamma ska inte genomgå fler cytostatikabehandlingar, det ger ingen verkan på hennes tumör. Det har varit ett sätt att förlänga hennes tid, men nu ger det inget längre så med andra ord är det bara en fråga om tid när det är dags att säga hej då.

Har varit på möte idag på boendet, mamma ska bli förflyttad till ett särksillt boende för sjuka där det finns sjukvård dygnet runt tillhands. Det är det bästa, vi behöver inte oroa oss om det skulle behövas mitt i natten och mamma behöver inte åka emellan sjukhus och boendet så fort det är något. Det mamma behöver nu är lugn och ro, en fristad där hon kan känna trygghet. Jag har fällt många tårar och än är det inte slut, det kommer fällas många fler...

Lilla mamma, du har varit stark och aldrig gett upp, envisheten är ditt kännetecken och in i det sista så lockar du till skratt. Starkare personlighet får man leta efter, även i det svåraste tiderna så får du folk att le. Jag blir så ledsen när jag ser tillbaka på hur du behandlats och kan inte förstå hur du orkat. Du har varit ensam i många svåra stunder, vilket satt sina spår och det gör mig ont att se hur folk fortfarande inte bryr sig, hur familj och vänner vänt ryggen och lämnat dig. Jag hoppas du får frid snart, slippa all smärta och elände. Jag älskar dig lilla mamma.

Nu blir det mycket mer att fixa inför flytten. Mammas saker ska gås igenom, vad ska sparas och vad ska kastas. Usch, detta har jag fasat för. Alla foton, minnen. Nej nu ska ja sluta tänka och sova istället. Sömn behöver jag, det har det inte blivit mycket av senaste nätterna...