ordbajs

Nattmatningarna har börjat igen, de smyger sig på en. Det börjar med att Emmy blir sjuk och knappt får i sig nån mat och bara lever på välling dygnet runt, sedan när hon börjat tillfriskna så äter hon vanlig mat om dagarna men verkar behöva mer än det och vaknar om natten otröstlig och vi antar att det är så att hon behöver vällingen för att "komma ikapp". Det jag vill ha sagt är att nu är vi där igen och det känns allt annat än bra att behöva kliva upp mitt i natten och ge henne vällingen. Innerst inne känns det som att det bara är en dålig vana hon får för sig och vi vet ju egentligen att det är ganska smidigt att vänja av henne, men tänk om det är en sån där "tillväxtperiod" och hon faktiskt behöver äta en gång på natten...

Ordbajs från mig. Bara en liten parentes. Idag är det iaf dötrist väder, regnet öser ner och vi planerar inte att gå ut mer än nödvändigt, dvs ut med hunden.

Min morgon har sett ut följande.
Vaknade av att Emmy satt i sitt rum och pratade, kollade på klockan och insåg att den var strax efter nio, låg och drog mig en stund. Klev upp, gick på toa, klädde på mig. Tog upp gumman, bytte blöjja. Gick ner och värmde välligen som hon fick äta i min famn medans vi tittade på tv. Gjorde frukost i form av fil och musli, Emmy smakade av mig. Emmy springer runt och kör med sin dockvagn och sätter allt i sin väg i den. Jag kokar kaffe, Emmy bajsar så jag måste byta blöjjan (hemskt direkt efter frukost), passar på att byta kläder på henne, fastnar på övervåningen med att plocka undan grejer, bädda sängen, sortera in tvätten. Kommer ner och kaffet är kallt. Gör nytt och sätter på datorn och nu sitter jag här.