karlavagnen

Sitter och lyssnar på Karlavagnen om "varannan vecka" livet. Mycket av de som sägs är sant. Har själv växt upp med skilda föräldrar dock inte varannan vecka utan bara varannan helg. DET är däremot inte att föredra då min relation till pappa verkligen inte utvecklades till något närmare än någon jag åkte till, bodde hos och gjorde mer spännande saker än vad jag fick chansen att göra hemma med mamma och syskon. Men någon känslomässig relation har vi inte. DET är det jobbigaste med att jag haft skilda föräldrar, kan inte uttala mig om hur det är att leva just varannan vecka hos vardera förälder. Men på något sätt vill jag tro att detta påverkar E´s relation till mig och sin far på ett positivt sätt. Att vi får en annan relation, en djupare på något konstigt sätt än vad vi kanske haft om vi fortfarande levt tillsammans under samma tak allihop. Tänker att det kanske beror på att iaf jag tänker igenom allt mycket mer än om vi levt "som vanligt". Allt man gör påverkar ju barnen och nu tassar man ju på tå för alla möjliga olika känslor som kan ploppa upp och jag försöker känna av henne, hur hon mår, reagerar osv. Nu säger jag inte att de som lever tillsammans allihopa INTE gör det men jag tror ändå på något sätt att man blir mer lyhörd för förändringarna och är mer medveten om dom, iaf efter vad jag lyssnat in från dom jag pratat med, alltså både separerade föräldrar och sammanboende.

Idag har jag haft en skitdag. Mensvärk, någon jävla förkylning i kroppen som inte bryter ut och bara gör mig trött och hängig och så lite less över att älsklingen ligger hemma och är sjuk och jag sååå gärna hade velat påbörja golvläggningen vi planerat att göra i helgen men som kommer få vänta tills nästa helg. Fick iaf veta något kul idag, får hem gumman på måndag kväll till onsdag kväll så jag har bytt ett jobb pass från onsdag till torsdag så jag får en ledig dag tillsammans med skrutt ungen. Mysigt!

Nu ska jag lyssna vidare...