Förstår att mitt tidigare inlägg kan ha tolkats som att vi ska ha barn. Men så är inte fallet, än iaf!
Det är lite delade känslor inför skaffandet av andra barnet, helst i den situationen vi är i idag. Nya familjeförhållanden så att säga, inte "kärnfamiljen". Många känslor som bubblar fram i en när man tänker på det, många funderingar. HUR ska det gå, HUR blir jag som mamma till nästa barn, HUR kan jag ge dom lika mycket kärlek osv osv osv. Det här med tiden känns ju som jobbigast, hur ska jag någonsin kunna kompensera E för den tid vi missar tillsammans då vi har varannan vecka? Hur kommer det kännas för henne när bebis får vara med mig och T varje dag, dygnet runt då hon åker till pappa? Kommer hon känna sig bortvald? Usch, hemska tanke. Det tåras i ögonen på mig bara jag skriver det....
men ÄNDÅ så kan jag inte sluta längta så det gör ont i mig....DET känns ju också hemskt...att jag längtar efter ett till barn, en annan liten varelse som vill ha min kärlek. Räcker det inte med att få ge all min kärlek till E? Lite så känns det...
jaja...som sagt, vi är inte där ÄN. Men förhoppningsvis inte så länge kvar....
4 kommentarer:
Sånna känslor behöver du inte ha! Du kommer älska barnen precis lika mycket så fort den lilla kommer ut. Konstigt nog.
Min mamma fick barn med en annan man. Jag bodde hos pappa varannan vecka. Men upplevde aldrig att jag lände mig utanför eller bortvald.
Mamma sa alltid att jag fick älska min pappa mest om jag ville. Hon var så öppen och tror att det gjorde att man kände sig trygg.
Du ska se att allt löser sig med känslorna.
Lycka till!
Tack!:)
Håller med ovanstående! Såna känslor ska du inte behöva ha! Klart du kommer att älska båda dina barn lika mycket och jag är säker på att Emmy skulle tycka det var roligt med en liten bebis & säkert ganska skönt att få lite ledigt från bebis-skrik varannan vecka! ;)
Du är en så fin mamma så det där kommer gå galant Sandra! :) mys med bebislängtan! Kram /Liisa
Tack Liisa, det är väl som ni säger. Man har nog samma tankar även fast man lever i en kärnfamilj, att man undrar om man kan älska andra barnet lika mycket...
ja vi får mysa vidare med bebislängtan. Den som väntar på något gott! ;)
Skicka en kommentar