jaha ja, för en timme sedan for min älskling och jobbade och jag är fortfarande vaken. Inatt gick jag och lade mig efter 2 tiden. Somnade relativt snabbt, men vaknat med jämna mellan rum av (ursäkta) extremt dålig mage. Vad är detta...? SNÄLLA kan det inte börja hända grejjer på riktigt snart??!! Man blir ju galen av alla symptom på början till förlossning, inte för att jag egentligen tror att det är på G nu, men en liiiiite gnutta hopp finns ju alltid hos en. Har nu medans jag varit vaken sedan M for till jobbet haft sån där molande mensvärk, inget direkt smärtsamt men en aningens ömt och besvärande har det ju varit.
Igår natt vaknade jag av världens sendrag i vaden, gapade till rätt ut, låg och ojjade mig en stund medans M bara vänder sig yrvaket om och frågar vad det är som händer och vänder sig om igen och fortsätter snarka. Snacka om att det ska till världskrig för att han ska reagera på riktigt.
Kan erkänna att jag börjat känna liten oro inför ammningen, inte för att den inte skall funka utan mer för att jag inte vet om jag känner mig speciellt bekväm med att amma offentligt. Mina bröst är ju liksom MINA, inte till för allmän beskådan och visst alla säger att man vänjer sig och att man till slut inte bryr sig om man flashar boobsen för halva luleås befolkning på mat och prat. Men jag tror att jag minsann inte alls kommer bli så pass "bekväm" och inte bry mig. Det som känns mest obekvämt är nog att amma inför M´s familj och min egen far....
Over and out, nu ska ja krypa ner i sängen nån timme till. Passar på att vila så mycket som möjligt.
1 kommentar:
Jag tyckte också att det var jobbigt det där med amningen. Lillan åt jätteofta de första 2 mån. Det där med mat och prat det kändes aldrig aktuellt och jag är inte mycket för att springa på stan och fika i vanliga fall heller. Så det kändes aldrig som en uppoffring. När jag var borta hos folk (eller när vi hade besök) så brukar jag stänga in mig i sovrummet.
Nu när hon är halvåret så äter hon mer sällan och det går i ett naffs, så är hon klar. Är jag på stan så drar jag mig lite åt sidan. Ser till att jag har en kofta eller nåt som jag kan skyla med så det syns ingenting av tissen.
Det där att man skulle bli bekväm och sluta bry sig gäller då inte för mig. Däremot så går det så mycket smidigare och fortare numera så därav att jag "klarar av" att göra det på stan.
Lycka till med bebisen, mammarollen och förlossningen. Det är underbart, även förlossningen=)!
/Tessan
Skicka en kommentar