Mamma är bara ett ord...

Godmorgon. Dagen startade bra idag!
Gumman vaknade dock vid 5 tiden, för då gick M till jobbet och smällde i dörren. Gav henne flaskan som hon belåtet sög i sig. La henne bredvid mig och vi somnade om lika snabbt som vi la oss. Igår kväll blev vi föga förvånade, jag satt och såg på desperate medans M satt vid datorn på övervåningen då E får för sig att bara helt plötsligt somna i min famn när vi sitter i soffan. Jag märker inte detta förräns första reklam pausen och tittar ner på henne, då sover hon! Haha, helt utslagen tjej som för bara 10 min sen satt o sprattlade och gurglade. Tror minsann ersättningen gör susen, gumman blir så mätt o nöjd så hon kan slappna av. Hon fick ligga kvar medans jag såg klart. Sen bar jag upp henne till sovrummet där hon vaknade, sprang ner och gjorde en flaska då det var 3 timmar sedan hon åt sist. Den sög hon i sig och somnade snällt om i sin egen säng. Jag kunde i lugn och ro gå och bada, M satt i datarummet,pratade i telefon och knappade på tangentbordet. Hon sov som en stock! vilken skillnad, tidigare vaknade hon för minsta lilla ljud men nu blir hon typ däckad!

Nu sover hon efter maten. Får se hur länge hon kan sova nu då. Sedan ska vi ut på promenad med hunden. Våran vikttävling går framåt, har nu gått ner lite över 2 kilo! wohooo! Äter inge godis, eller onödigt stora portioner mat. Igår hade jag dock världens chokladsug så jag bad M köpa med en chokladkaka när han handlade men den "glömde" han. Tur det!

Mamma ska opereras igen. Den 18:e åker hon till Umeå. Denna gång känner jag en stor oro, rädd att allt ska bli ännu värre. Det handlar ju inte om någon liten op. Delar av hjärnan förstörs och hon kommer aldrig någonsing kunna bli frisk. Jag känner inte igen henne vilket gör att jag räds för att hälsa på henne. Känner mig som världens sämsta människa men det gör så ont i mig att se en person som egentligen ska vara min mamma istället är någon helt annan. Det finns inget kvar av mamma längre, de senaste 4 åren har hon försvunnit sakta men säkert. För mig är Mamma borta, det är bara ordet "mamma" som finns kvar. Jag är så ledsen att E inte kommer få uppleva mormor som hon var förr i tiden, trots andra bekymmer så var hon alltid en barnkär "tant" som alla barnen älskade. Hon visar knappt känslor inför att vara mormor. Det gör så ont i mig, för detta var min högsta dröm att mina barn skulle få uppleva min mamma, deras mormor som den bästa i världen. Men nu har den gått i kras....