Då var man hemma idag, igår på jobbet kände jag feberkänslan i hela kroppen. Ni vet när man är sådär öm i huden, hela kroppen känns tung och jag frös som en tok. När jag kom hem slängde jag mig i badet och nästan skållade kroppen, drog på mig yllesockar, mjukisarna och hoodien och la mig under filten i soffan. Ändå hackade jag tänder. Under natten så har jag tydligen feber yrat och usch vilka hemska drömmar jag haft. Har vaknat av att jag svettats eller fryst och i morse fick jag ringa till jobbet och sjukanmäla mig. Tog en ipren och kunde somna om och sov som en stock från 7 till 11. Känner att det är på väg tillbaka, ska lägga mig och kolla supernanny på tv, får lite små ångest när jag ser familjerna där. Herregud säger jag bara, får ju ont i magen av att se hur föräldrarna gett upp och låter vilddjuren styra hemmet. Ingen grundtrygghet där inte. Tragiskt. Där ser man verkligen hur viktigt det är med samarbete mellan föräldrarna. Att man står på samma grund i uppfostringen och inte underminerar varandra framför barnen, för de små är verkligen inte sena att utnyttja läget.
Har ringt några viktiga samtal, bokat in sista mötet på banken innan husköpet, sagt upp elen och bokat besiktning av lägenheten.
Nu ska jag ta mig en kopp te och försöka värma upp mig inifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar