Att vara hemma med sjukt barn i fleeeeeeera dagar tär på ens tålamod, helst när barnet börjar bli så pass friska och aktiva emellanåt men orken ändå till slut tryter på de små liven och gör dom trötta och gnälliga istället. Gah, mina dagar sedan i fredags har sett ut så och jag längtar efter att få åka och jobba.

Inatt har gumman tack och lov sovit bra så jag känner mig någorlunda utvilad och redo att handskas med ännu en dag av sjukt barn.

Just nu har hon klätt av sig alla kläderna för att simma på stranden (vardagsrumsgolvet) men efter några vändor inser hon att det inte går längre då hostattackerna avläser varandra om hon är för aktiv och därmed bryter hop och stortjuter. Ja det är inte lätt att vara liten.