imorse åkte T till dubai med jobbet, en hel vecka utan varandra och det är det mesta vi varit ifrån varandra och jag erkänner att jag redan känner att det kommer bli en tung vecka. Kan ju vara så att det är extra tungt just nu eftersom jag ju inte mår som bäst heller....

dagen bjöd på badhusbesök för E med svärföräldrarna och medan dom badade passade jag på att umgås med min vän Hanna på stan över lunch och lite klädjakt åt henne.Tre dejter på 10 dagar har vi haft och jag känner att det är bland annat det här jag behöver just nu, lite okomplicerad vänskap och inga kravfyllda grejer inplanerade. i veckan blir det långa promenader och inre samtal.Kan låta flummigt och sådär men jag har förstått att tankens kraft är stor!

Är lite rädd att jag nästa vecka ska falla in i en dvala och inte ta dom där promenaderna ja tänkt och att ja istället blir sittande i soffan och stirrar tomt genom fönstret som ja faktiskt gjort några ggr senaste två veckorna. Har ju haft T som ringt och peppat mig om dagarna och kollat till mig lite, men nu ska ja klara det själv! 
Nu ska ja sätta mig och kolla upp lite kurser o så.... måste byta inrikting på min framtid....

ingen modebloggare lr så men...

Det här med bloggar är ju i dag väldigt vanligt men fortfarande kan JAG känna att det är pinsamt att berätta att man faktiskt är en SÅN som bloggar. Nu är jag ju varken modebloggare eller en sån där frekvent bloggare med varjedaguppdateringar osv. men jag GÖR det ju då och då. Och VARFÖR gör jag det då kan man ju undra?
Ja just i dag (eller egentligen ganska långt tillbaka) kände jag att jag ville skriva av mig lite om vad som hänt senaste tiden. Kan ju börja med en enormt rolig grej, för er som inte redan vet. Jag har tagit körkortet, äntligen tänker ni nu va? ;) Frihetskänslan är enorm, ja det har man ju fått höra ett antal ggr.

Sen en sak som är i samhället väldigt vanligt men fortfarande väldigt skamfullt, jag har fått en diagnos som kallas "utmattningssyndrom" och jag skäms så förbaskat över det. Som så många andra som fått samma diagnos så känner jag mig som en parasit i samhället. Som att jag är lat och "känslig". Men det som gjorde att ja fick hjälp var att jag bröt ihop på jobbet flera dagar i sträck, hade tryck över bröstet från och till allt oftare på morgonen när ja vaknade och det höll i sig långt in på dagen. Svettningar och vallningar, tunnelseende och MÅNGA andra symptom som faller in under detta som jag nu i efterhand ser som tecken som jag helt enkelt motat bort under en lång tid.

Men den jobbigaste känslan av allt är att inte känna någon mening med saker och ting, inte så att ja NÅNSIN känt att ja inte vill leva längre men jag känner och har känt att dagarna inte känns meningsfulla. Jag har bara längtat till kvällen då ja får sitta i soffan och göra ingenting eller allra helst sova och hoppas att nästa dag jag vaknar till ska kännas annorlunda. Saker vi planerat in har mest känts jobbiga, kravfyllda och prestationsladdade.

Jag har börjat bena i det här och ser på mitt beteende med andra ögon. Nu har jag insett att ja nästan varit manisk i mitt städande och plockande och min tidsplanering. Inte så att det ständigt är totalt fritt från damm eller dylikt men jag har haft stunder då ja bara gått och plockat i saker, en penna här och ett papper där och vips så har några timmar av min tid hemma gått till...ingenting...fick frågan en gång av min svärmor som var barnvakt åt E under några timmar vad jag gjort under tiden, om jag kunnat vila och bara njuta av tystnaden (detta var INNAN jag insåg mitt tillstånd) och jag insåg att det enda jag gjort var att "städa" på mitt vis, alltså bara vandra runt med saker som i en dvala utan något slut.Skrämmande! det här med tiden är också en del i det hela, jag har sjukt svårt med tidsuppfattningen.
På morgonen tex gör (gjorde) jag allt i kvartar ( detta innebär alltså även att familjen måste följa min planering på morgonen annars går det åt fanders) ja stiger upp, tar på mig, väcker E. Gör frukost åt alla (15 min) väcker T vi äter (15 min) han duschar och jag sminkar mig (15 min) hunden ska ut T går morgonprommis (15 min) under tiden fixar jag i ordning E (gud förbjude om det blir trotsutbrott lr dylikt under denna tid, 15 min) och gör någon något annat oplanerat inom denna planering så falerar hela min dag ungefär....

Vissa dagar på jobbet har ja insett bara gått mig förbi, inte en susning om vad jag gjort under dagen. Vet att jag gått omkring med en lista på "att göra" men inget har gjorts och jag har glömt kunders beställningar lika fort som jag skrivit ner dom osv. Listan kan göras lång...

Det är sjukt skrämmande att inse att man är sjuk och att det inte syns och för att folk ska veta att man är sjuk så måste man tala om det för dom och det är inte alltid så lätt. Nu är det ju inte så att alla måste få veta detta men om man tänker på sin närmaste familj tex så är det skamligt att berätta en sån här grej.

ja det här var utlämnande men så skönt att få skriva av sig också. Nu ska ja försöka ta med mig en halt hund på skogspromenad, det har ju blivit lite varmare nu sen imorse, -21 stod den på då och nu är det bara -19! ;)

Har så fina arbetskamrater, dom gör mina dagar så bra. Bara att få sitta i lunchrummet tillsammans och snacka en halvtimme gör att dagen kan kännas så mycket bättre! Idag kände jag mig som en känslostorm. Upp och ned, rasande över minsta lilla grej samtidigt som jag nästan ville grina av lycka över nästa. Hujja, det e ju så karlarna på jobbet bara skakar på huvudet åt en. Idag kändes det tragiskt ensamt när vi kom hem från jobb och dagis, älsklingen har åkt till sthlm för konferens i tre dagar så det är tyst och tråkigt här hemma då gumman lagt sig. Ikväll somnade jag till o med tillsammans med henne när jag skulle stryka henne på ryggen, hon var lite ledsen över att måsta sova direkt när vi kom hem från barnvakten som hämtat henne från dagis tidigare. Men lite mamma närhet och saga så somnade hon sött ändå. Nu var tanken att jag skulle sätta mig med körkortsteorin en stund, har bara kommit lite mer än halvvägs där. Det är så segt! Jag blir tokig....imorgon ska jag köra en sista gång innan halkbanan. Tjoho! Har ju fått en ny körskollärare och Oj va han är bra, supermysig gubbe! Önskar jag hade honom från början....

NU ska ja ta tag i detta! Godkväll.

Nu har jag tre körlektioner till innan halkbanan. Tjoho! Känns som att jag kanske ändå kommer ta det där körkortet snart ändå! Körde lite landsväg idag med älsklingen, ska ha lektion imorgon på morgonen så jag ville öva lite. Det går fint,  känns som att allt flyter på riktigt bra. Det är nog mest finliret som blicken, och kolla skyltar jag har mest problem med....

Haft kurs ikväll på jobbet. Tätskikt, fix&fog och sånt.

Har ansökt om semestern i maj men ej fått svar. Gaah. Måste ju boka resan snart! Och pass till lillan måste vi fixa också.

Nu ska vi mysa ner oss i sängen och slå på reprisen av Arga snickarn!

nya tider

Ibland är det ju som skönt att skriva av sig, idag är en sån dag.

Jag har varit ledig i helgen. Jag och älskling och vovven. Haft det så underbart! Började helgen med att starta projekt renovering av Emmys rum. Nytt golv (ej klart) och ny fondvägg.

Igår satt jag och skrev på ett personligt brev till en yrkesutbildning jag ska söka. Jag har under många år funderat och velat fram och tillbaka om det här beslutet och NU känns det helt helt rätt. Jag behöver en ny start, en förändring och en ny väg i arbetslivet. Jag är spy less på att arbeta inom handels. Jag trivs som fisken i vattnet med mina underbara vänner på jobbet men nu vill jag göra det jag alltid drömt om. Tanken är att jag tar tjänstledigt under dessa två år och läser utbildningen som är på distans. Nu när jag tagit beslutet så känner jag  mindre inre stress! Bara tanken på att få mer tid hemma med familjen känns oerhört skön, att studera är ingen dans på rosor det heller men har man disciplinen att plugga på dagen så kan jag med gott samvete hämta gumman från dagis (sista året hon går) lite tidigare och hinna med vardagens alla bestyr.

Jag och T satt och pratade om det här om kvällen, hur meningslös jag känner mig. Jag tillför liksom inget på hemmaplan då jag inte är hemma förräns 19 på kvällen. Det enda jag hinner göra som mamma är att ge kvällsfika och lägga E. Ingen kvalitetstid what so ever. Jobba tre av fyra lördagar gör jag också så det är endast varannan söndag och en dag mitt i veckan som kanske infaller om jag har tur den dag då E är hos oss. Förstå om jag är less. Jag vill också kunna handla, laga middag och utföra ärenden. Men ALLT faller på T´s axlar och han har varit en klippa som gör allt det där.

Jag vet, jag har iaf ett jobb kanske ni nu tänker. Men det är inte nog för mig, jag vill ha ett fast jobb OCH må bra av det. Inte känna att det är det stora molnet som tynger ner hela min värld....

Hur som, nu har vi en hel del att se fram emot. Utlandsresa i slutet av Maj, TACK skatteåterbäring! Riktigt semester i sommar. Den här sommaren ska jag bosätta mig på badstranden, förhoppningsvis har jag ju tagit körkortet innan dess! Fjällresa med fiske och vandring ihop med älsklingen. Lediga lata sommardagar med grillning och vänner och förhoppningsvis glada besked från skolan.

Ja nu ser jag ljust på framtiden. Vi hoppas även att familjen utökas med ytterligare en liten krabat så småningom....dock verkar inte min kropp vilja det :(

 

 

jo just ja, vi har blivit med hund också! Underbara lilla Tindra är det här!

Idag har det varit en seg dag på jobbet. Har varit så lite folk senaste veckorna så tiden går alldeles för sakta. Tur jag har arbetskamrater som förgyller dagarna med tokigheter som vi kan skratta åt emellanåt.

Imorgon kommer mina hjärtan hem. Har varit ensam sen igår morse så det börjar krypa i kroppen på mig nu. Inge vidare på att vara ensam och njuta av egen tid, jag älskar att ha dom hemma. Har pratat med T i telefonen två ggr ikväll, kommer nog bli en tredje också innan vi ska sova :)

Det går inte speciellt snabbt för snickarn i bastun, mitt tålamod börjar tryta. Blir nog ingen premiär bastu i helgen om de ska fortsätta i det här snigeltempot...suck...på lrdag blir det iaf en tur till ikea och inhandla diverse nödvändigheter till just bastun/relaxen. Lite nya handdukar i matchande kulörer, ljusstakar och skåp samt en bänk att sitta på. på lördagskväll blir det trettioårsfest, som vi sett fram emot länge nu! Ska bli så roligt att slå klackarna i taket kanske en sista gång för i år, vi får passa på nu! ;)

Nä nu ska jag göra mig i ordning för sängen, tvätta ansiktet och hoppa ner under täcket och slå på en film kanske så jag somnar.

ååh

Åh detta med bloggen alltså, ibland får jag sug efter att bara berätta allt för alla men sen blir jag lite blyg och håller inne med massor.

Det som händer just nu är renovering i hemmet. Bastun och relaxen är snart klar så förhoppningsvis kan vi ta våran premiär bastu i helgen! Vi har en trettiorårsfest att se fram emot till helgen och så ska vi en sväng till ikea också. Ja ungefär så ser det ut, lite vardag där i mellan också. Ni vet, jobba, äta sova och städa. Men snart kanske det finns mer spännande att förtälja ;) den som lever får se!

Har en alldeles underbar tjej som växer så det knakar, hon ringer på kvällen när hon är hos pappa för att säga godnatt. Igår pratade vi i tio minuter, så underbart mysigt att få höra hennes röst.Hon har även testat på att åka skridskor och det tar sig! Lite mer tålamod hade hon dock behövt....inget hon ärvt av mig...

Just nu så planerar vi lite inför framtiden. Lite sånt här typ ;)